Dimma och första-kyssar
Det där med att minnas första-kyssar. Mer eller mindre detaljrikt, mer eller mindre dimmigt, och med mer eller mindre alkohol inblandat.
Övergången mellan vinter och vår 2011.
Hemmafest hos en tjej jag inte känner, med folk jag aldrig träffat. Blond kille i hatt. Trevlig, charmig. Söt. Gick på den klassiska “oj, jag ramlade" några gånger för att få en anledning att ta på mig. Även fast det var överdrivet genomskinligt. Jag gick tidigt med mina två vänner. Vi kramades hejdå och han sa “en hejdå-puss då?". Vi kysstes. Sen sa han det igen.
April 2012. Vår.
Jag var glad över fint väder och bra dag på jobbet. Visste att jag inte skulle, men jag frågade om han ville sällskapa mig vid klipporna med vin. Han ville. Natten slog till, det blev kallt och han kunde inte ta sig hem. Vi låg och pratade halva natten, och när solljuset väl började sippra in genom fönstret, och jag var knappt halvvaken i en dimma, så kysstes vi.
Övergången mellan vinter och vår 2011.
Hemmafest hos en tjej jag inte känner, med folk jag aldrig träffat. Blond kille i hatt. Trevlig, charmig. Söt. Gick på den klassiska “oj, jag ramlade" några gånger för att få en anledning att ta på mig. Även fast det var överdrivet genomskinligt. Jag gick tidigt med mina två vänner. Vi kramades hejdå och han sa “en hejdå-puss då?". Vi kysstes. Sen sa han det igen.
April 2012. Vår.
Jag var glad över fint väder och bra dag på jobbet. Visste att jag inte skulle, men jag frågade om han ville sällskapa mig vid klipporna med vin. Han ville. Natten slog till, det blev kallt och han kunde inte ta sig hem. Vi låg och pratade halva natten, och när solljuset väl började sippra in genom fönstret, och jag var knappt halvvaken i en dimma, så kysstes vi.
Oktober 2012. Höst. Linköping.
Jag hade kollat in honom så länge. Egentligen kanske det inte var så länge, men det kändes som en halv evighet. Jag gick till krogen ensam med en vän, men vi tänkte att alla andra varit på sittning och kommer dit. Han kom dit. Vi hade pratat tidigare, men inte mer än så. Nervöst och på något vis började vi prata även den kvällen. Skämta. Tillslut var stod vi ensamma vid en pelare utan vänner omkring. “Man kan alltid muta domaren" sa han. Jag frågade hur och han pekade på sin kind. Nervös och glad ställde jag mig på tå för att pussa honom på kinden. Han pekade en gång till, men den gången vred han på huvudet. Vi kysstes.
Februari 2013. Vinterkyla.
Jag hade kollat in honom i smyg redan från första kvällen vi träffades. Där i vardagsrummet hos personen alla tankar brukade vara hos. Där satt han och lös upp rummet som ingen kan. Nu var vi inte där i vardagsrummet längre, utan efter två veckors hintar från mitt håll, var vi på krogen med diskreta signaler, smekningar och kommentarer. Jag frågade om han ville följa med mig ut. Han röker inte, men följde med ändå. Där på bänken, vid rökrutan som för engångsskull var tom, satt vi. Min cigarett var slut för längesen och han hade bara tshirt i vinterkylan. Men där satt vi, och tillslut satt jag gränsle över honom. Och vi kysstes.
Jag hade kollat in honom så länge. Egentligen kanske det inte var så länge, men det kändes som en halv evighet. Jag gick till krogen ensam med en vän, men vi tänkte att alla andra varit på sittning och kommer dit. Han kom dit. Vi hade pratat tidigare, men inte mer än så. Nervöst och på något vis började vi prata även den kvällen. Skämta. Tillslut var stod vi ensamma vid en pelare utan vänner omkring. “Man kan alltid muta domaren" sa han. Jag frågade hur och han pekade på sin kind. Nervös och glad ställde jag mig på tå för att pussa honom på kinden. Han pekade en gång till, men den gången vred han på huvudet. Vi kysstes.
Februari 2013. Vinterkyla.
Jag hade kollat in honom i smyg redan från första kvällen vi träffades. Där i vardagsrummet hos personen alla tankar brukade vara hos. Där satt han och lös upp rummet som ingen kan. Nu var vi inte där i vardagsrummet längre, utan efter två veckors hintar från mitt håll, var vi på krogen med diskreta signaler, smekningar och kommentarer. Jag frågade om han ville följa med mig ut. Han röker inte, men följde med ändå. Där på bänken, vid rökrutan som för engångsskull var tom, satt vi. Min cigarett var slut för längesen och han hade bara tshirt i vinterkylan. Men där satt vi, och tillslut satt jag gränsle över honom. Och vi kysstes.
Att jag höll på att glömma!
Gör ju alltid detta.
Sammanfattning 2012
Sammanfattning 2012
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Gud ja, varit sådär genomgående lycklig.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga jag kan minnas.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen nära, men känns som att gamla bekanta har börjt ploppa ut barn lite till höger och vänster.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej. Tack och lov.
5.Vilka länder besökte du?
Danmark och tyskland. Woop...
6. Är det något du saknat år 2012 som du vill ha år 2013?
En ordentlig sommar,
7. Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
20 augusti. Första dagen på Liu. Så många nya, då helt okända, fantastiska människor och intryck.
8. Vad var din största framgång 2012?
Lyckan. Livet.
9. Största misstaget?
Jag vet inte om jag vill säga att något misstag varit störst eller på något sätt värst. Tror att alla misstag får mig att inse vad jag egentligen vill och behöver göra för att lyckas.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Lite blåmärken, några förkylningar och en matförgiftning där någonstans också. Men vafan, sånt klarar man sig aldrig undan.
11. Bästa köpet?
Bostad.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Cigg, alkohol, mat. Som vanligt.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Musiken, dansen, kramarna, människorna, kyssarna
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?
Call me maybe. Ha.Ha.Ha.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Så fruktansvärt och fantastiskt och omänskligt mycket gladare.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Erkänt känslor.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat. Nojat över att gå tillbaka till gråskala, vilket lätt leder till att man sätter sig själv där. Jättedumt.
18. Hur tillbringade du julen?
Lite släkt, lite alkohol, lite barn och så lite glädje på det.
19. Blev du kär i år?
Nej. Men jag jobbar på det.
20. Favoritprogram på TV?
The Vampire Diaries.
21. Bästa boken du läste i år?
Lärarens Värld.
SKOJA. Ingen aning, minns inte alls vad jag läst för böcker som inte är studentlitteratur.
SKOJA. Ingen aning, minns inte alls vad jag läst för böcker som inte är studentlitteratur.
22. Största musikaliska upptäckten?
The Rocky Horror Picture Show soundtracket. Helt ärligt.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
En kaffekokare och en tårta.
25. Något du önskade dig men inte fick?
En brödrost. (Önskelistan var storslagen)
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Världens finaste människor sjöng på tolvslaget, lagade mat runt halv sex och dagen spenderades i soffan.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Kärlek har jag hört ska vara fint. Det skulle nog varit någonting!
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
Hopkok av alla andras kläder. Gratis är gott.
29. Vad fick dig att må bra?
Musiken, dansen, kramarna, människorna, kyssarna
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jessica Stroup.
31. Vem saknade du?
De som åkte iväg och de jag åkte iväg från.
32. De bästa nya människorna du träffade?
Nästan alla i Linköping.
-------------------
Under 2010 har jag:
[x] du har rökt
[ ] du har rymt hemifrån
[x] du har bakat
[ ] du har sovit utomhus
[x] du har åkt bil med fyllon
[x] du har varit full
[ ] du har varit/är kär
[x] du har saknat någon
[x] du har badat i havet
[x] du har solat utomhus
[ ] du har solat i solarium
[x] du har snackat i telefon mer än 2 timmar
[ ] du har fått blommor av någon från motsatta könet
[ ] du har gett någon blommor
[ ] du har sett en död människa
[x] du har hittat ny musik du gillar
[x] du har fått nya kompisar
[x] du har varit utomlands
[x] du har varit ledsen
[ ] du har velat dö
[x] du har varit glad
[x] du har druckit alkohol
[ ] du har blivit kär
[x] du har känt dig sviken
[x] du har känt som att ingen har sett dig
[ ] du har suttit vid datorn mer än innan
[x] du har skrivit en låt
[/] du har känt hat
[x] du har varit sjuk
[x] du har dansat
[x] du har bråkat med dina föräldrar
[x] någon har sagt att du är snygg
[/] du har bråkat med din älskling/kompis
[x] du har strulat med en främling
[x] du har strulat med en av det motsatta könet
[x] du har strulat med en av det samma kön
[x] du har varit så uppjagad att du gjort misstag
[x] du har gråtit för något som hänt i ditt liv
[x] du har kallat någon hora/slampa
[x] du har pissat utomhus
[x] du har slagit någon
[x] du har spytt
[ ] du har knarkat
[x] du har sovit i motsatta könets säng
[x] du har raggat på främlingar
draw a straight line
Vissa personer är man så van vid att sakna, att man glömmer hur det var när de fanns där.
an angel got his wings
Tre år idag. Tänker fortfarande på dig.
För att han lyssnar på Joy Division
Jag minns exakt hur det känns att ta på dig. Hur dina läppar känns. Hur din blick bränner. Hur det känns när du tar på mig. Hur du ler mot mig ibland. Hur jag ler när jag kastat mig på din sängen och du lutar huvudet mot min mage. Hur det är att hålla dig i handen. Hur du alltid pillar mig i håret innan vi somnar. Hur du låter när du blir förvånad över att jag inte håller med dig. Hur det pirrar när du pussar mig på pannan. Hur vi aldrig kysser varandra när vi säger hej då.
Ett sånt där födelsedags-inlägg
För ett år sedan var jag på en buss någonstans på någon av Londons alla gator. Jag hade inte sovit natten innan. Hade varit rädd för att försova mig. Natten spenderades dansande på en gayklubb som hette någonting så klyshigt som bara gayklubbar kan. Angel, eller heaven kanske det var. Alla var fulla och hälften var höga och vi dansade natten igenom. Jag hade roligt. Jag levde någonting någon någongång kallat för livet. Jag skrattade. Jag tappade bort alla. Vi letade runt Trafalgar Square, eller var vi nu var, efter borttappade människor och nattbussar. Vi kom hem och som vanligt sov vi tre personer i min säng. Jag tänkte att nu, nu har jag haft den bästa födelsedagen man kan ha, i en stad som är den bästa staden man kan bo i.
Igår satt jag i en lägenhet på 37kvadrat. En lägenhet jag bor i för stunden men som inte är min i en stad jag aldrig kunde tänka mig att bo i. En stad som inte ens är halva storleken av Stockholm. En stad där alla cyklar överallt. Och lägenheten på 37kvadrat hade för natten varje yta fylld av människor. Människor som hade fått i sig sin ordentliga del av vin och öl. Människor som alla var så höga på livet. Människor som gör en sådär otroligt glad. Som får en att känna sig sådär otroligt bra. Och klockan tolv stod alla upp, efter lite möjlig hets från mig, och sjöng ja må hon leva och några extra verser. Jag fick ett spel och en kyss eller två. Rödvinet tog slut. Ciggen med. Klockan kvart över sex på morgonen gick den sista personen hem. Vi sov tre personer i min säng. Och jag vet att bättre än såhär kan det inte bli. Nu, nu är jag lycklig.
Igår satt jag i en lägenhet på 37kvadrat. En lägenhet jag bor i för stunden men som inte är min i en stad jag aldrig kunde tänka mig att bo i. En stad som inte ens är halva storleken av Stockholm. En stad där alla cyklar överallt. Och lägenheten på 37kvadrat hade för natten varje yta fylld av människor. Människor som hade fått i sig sin ordentliga del av vin och öl. Människor som alla var så höga på livet. Människor som gör en sådär otroligt glad. Som får en att känna sig sådär otroligt bra. Och klockan tolv stod alla upp, efter lite möjlig hets från mig, och sjöng ja må hon leva och några extra verser. Jag fick ett spel och en kyss eller två. Rödvinet tog slut. Ciggen med. Klockan kvart över sex på morgonen gick den sista personen hem. Vi sov tre personer i min säng. Och jag vet att bättre än såhär kan det inte bli. Nu, nu är jag lycklig.
Ibland kommer allt tillbaka
I can still feel your hands
taking off my shirt
And I can still hear you say
"Come on, come on. This is OK"
Still not OK.
taking off my shirt
And I can still hear you say
"Come on, come on. This is OK"
Still not OK.
oktober 2010
Ibland ångrar jag allt.
Alla ord som sagts, än mer de som aldrig blev sagda.
Allt jag inte ville göra, men gjorde ändå.
Allt jag velat göra, men inte vågade.
Jag ångrar att jag lät saker gå för långt,
och jag ångrar hur mycket som rann ut i sanden.
Jag ångrar att jag aldrig förlät,
att jag aldrig förstod.
Jag ångrar de sekunder som inte tänktes igenom,
än mer de som överanalyserades.
Jag ångrar hur jag hindrat mig själv.
Och hur jag gått för långt.
Jag ångrar varje sekund av tvivel,
alla tankar av otillräcklighet.
Alla gnistor av hopp,
alla stunder av blindhet.
Alla gånger det gått upp, bara för att stupa ner.
Jag ångrar att jag tvivlade,
och jag ångrar att jag trodde.
Jag ångrar alla förväntningar,
och jag ångrar alla som brast.
Jag ångrar att jag svek,
jag ångrar att det gjorde ont.
Att jag lät det göra ont.
Jag ångrar att jag kände,
än mer att jag var kall.
Jag ångrar all min kärlek,
och såklart, allt mitt hat.
Jag ångrar att jag inte såg,
Att jag inte förstod.
Jag ångrar att jag trodde,
att jag hoppades,
allt jag förväntade mig.
Allt som byggdes upp.
Jag ångrar min värld,
och jag ångrar att jag höll mig undan.
Jag ångrar den jag var,
den jag inte lät mig själv att vara.
Jag ångrar eran värld,
hur den höll mig borta.
Att jag höll mig borta.
Jag ångrar andras kärlek,
och hur jag tog emot den.
Jag ångrar att jag grät,
och hur jag höll allt inne.
Jag ångrar all min lycka,
än mer all min sorg.
Jag ångrar dig.
Jag ångrar mig.
Jag ångrar oss.
Och jag ångrar er.
Men mest av allt ångrar jag att jag ångrar.
.....
Nejnejnejnejnej
jag vägrar.
jag vägrar.
upside down
vi flyger i hopp om att aldrig falla
Ibland är jag rädd.
Allting är så bra, så enkelt. Att andas är inte tungt och att känna är bara vackert.
Självklart har svårigheter dykt upp, men ingenting som inte gått att ta sig igenom utan större problem.
Annars är livet fyllt av skratt. Dumma fyllor och glädje är musiken. Vi sjunger på melodier jag aldrig visste fanns och vi dansar utan någon som helst tvivel på att vi aldrig kommer ramla.
Därför är jag rädd. För att en dag vakna på samma gamla sätt som förr. Att allt det fina helt plötsligt bara ska ha blåst bort. Att jag ska ha rivit ner allt som byggts upp.
Att vara lycklig är så mycket läskigare än motsatsen.
Självklart har svårigheter dykt upp, men ingenting som inte gått att ta sig igenom utan större problem.
Annars är livet fyllt av skratt. Dumma fyllor och glädje är musiken. Vi sjunger på melodier jag aldrig visste fanns och vi dansar utan någon som helst tvivel på att vi aldrig kommer ramla.
Därför är jag rädd. För att en dag vakna på samma gamla sätt som förr. Att allt det fina helt plötsligt bara ska ha blåst bort. Att jag ska ha rivit ner allt som byggts upp.
Att vara lycklig är så mycket läskigare än motsatsen.
"Jag visste inte riktigt hur man var lycklig. Jag visste inte hur jag skulle bete mig, hur det skulle kännas, hur jag skulle tänka. Eller hur det skulle vara att andas utan ångest, hur länge det stannar kvar och hur lätt det försvinner. Hur ont kommer det göra när det försvinner?"
breathe without pressure
Jag har slutat ångra.
Och det är nog det största framsteget jag någonsin gjort.
Och det är nog det största framsteget jag någonsin gjort.
ut ur dimman
och utan medvetna sinnen hamnade vi plötsligt nakna,
med våra hjärtan kämpandes för att slå i samma takt.
för att sam-existera medans natten faller tyngre och tyngre.
så tungt att den aldrig slutade falla.
fyra år av världen
ibland finns du kvar.
varje del av dig.
varje liten del jag fick,
en litenliten bit i taget.
kanske blir man smartare av rödvin
Efter vad som kändes som en obotlig söndagsångest kom jag tillslut fram till någonting positivt.
Jag kanske är dum i huvudet ibland, men fan vad glad jag är över det.
Tror min självdistans fått vara lite för stabil lite för länge, så det krävdes en utmaning
Och sedär - dosen av ångest var ntensiv undertiden den varade, men inte varade den så länge.
Det tycker ändå jag är värt en applåd. Självdistansen räddar alla lägen, som vanligt.
Tror min självdistans fått vara lite för stabil lite för länge, så det krävdes en utmaning
Och sedär - dosen av ångest var ntensiv undertiden den varade, men inte varade den så länge.
Det tycker ändå jag är värt en applåd. Självdistansen räddar alla lägen, som vanligt.
Såhär taggad på livet var längesedan jag var, nu vill jag iväg på nya dumma uppdrag!
