And then you said forget it

Förra inlägget blev väl lite emotionellt och cheesy. Men ibland får man vara så också. 
Nu tänkte jag väl dock bara säga att hjärta och hjärna inte helt går ihop. Jag vet inte.
Allting är så fantastiskt ologiskt. 
Gonatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0