.

Helt plötsligt kom ensamheten smygande. Jag hatar sånt här.
Julkänslan är mysig och av någon anledning verkar jag vara en av de få som verkligen fått den, jag brukar inte ens gilla julen, men ja den har sin charm. Speciellt nu med all snö ute. Alla pepparkakor som bakats. Julgardiner, ljusstakar, röda dukar överallt, ljus, lampor, lussebullar, planering inför allt annat som ska bakas, alla julfilmer på tv, all julpynt. Ja det är supermysigt, men oj vad ensam man känner sig när man inte har någon att dela det med. Att julhandla till en person mindre än vad man egentligen vill. Att inte ha någon att krypa ner i soffan med och dricka glögg och kolla på de miljoner julfilmerna. Att inte ha någon som värmer en. Usch fyfan för ensamhet.

Två år har gått så fort förresten, gick in och kollade gamla kommentarer på bdb. För två år sen verkade allt mycket lättare, mycket simplare, sen hände saker man ville skulle hända, men inte ALLT man ville, men man trodde det skulle bli bättre då när saker i alla fall kommit igång. Nu tänker man på hur mycket enklare allt skulle varit om det aldrig hänt.

What ever. Hellre där jag är i år vid den här tiden, än förra året. Haha. Ha...