Ibland kommer allt tillbaka
I can still feel your hands
taking off my shirt
And I can still hear you say
"Come on, come on. This is OK"
Still not OK.
taking off my shirt
And I can still hear you say
"Come on, come on. This is OK"
Still not OK.
oktober 2010
Ibland ångrar jag allt.
Alla ord som sagts, än mer de som aldrig blev sagda.
Allt jag inte ville göra, men gjorde ändå.
Allt jag velat göra, men inte vågade.
Jag ångrar att jag lät saker gå för långt,
och jag ångrar hur mycket som rann ut i sanden.
Jag ångrar att jag aldrig förlät,
att jag aldrig förstod.
Jag ångrar de sekunder som inte tänktes igenom,
än mer de som överanalyserades.
Jag ångrar hur jag hindrat mig själv.
Och hur jag gått för långt.
Jag ångrar varje sekund av tvivel,
alla tankar av otillräcklighet.
Alla gnistor av hopp,
alla stunder av blindhet.
Alla gånger det gått upp, bara för att stupa ner.
Jag ångrar att jag tvivlade,
och jag ångrar att jag trodde.
Jag ångrar alla förväntningar,
och jag ångrar alla som brast.
Jag ångrar att jag svek,
jag ångrar att det gjorde ont.
Att jag lät det göra ont.
Jag ångrar att jag kände,
än mer att jag var kall.
Jag ångrar all min kärlek,
och såklart, allt mitt hat.
Jag ångrar att jag inte såg,
Att jag inte förstod.
Jag ångrar att jag trodde,
att jag hoppades,
allt jag förväntade mig.
Allt som byggdes upp.
Jag ångrar min värld,
och jag ångrar att jag höll mig undan.
Jag ångrar den jag var,
den jag inte lät mig själv att vara.
Jag ångrar eran värld,
hur den höll mig borta.
Att jag höll mig borta.
Jag ångrar andras kärlek,
och hur jag tog emot den.
Jag ångrar att jag grät,
och hur jag höll allt inne.
Jag ångrar all min lycka,
än mer all min sorg.
Jag ångrar dig.
Jag ångrar mig.
Jag ångrar oss.
Och jag ångrar er.
Men mest av allt ångrar jag att jag ångrar.
.....
Nejnejnejnejnej
jag vägrar.
jag vägrar.
upside down
vi flyger i hopp om att aldrig falla
Ibland är jag rädd.
Allting är så bra, så enkelt. Att andas är inte tungt och att känna är bara vackert.
Självklart har svårigheter dykt upp, men ingenting som inte gått att ta sig igenom utan större problem.
Annars är livet fyllt av skratt. Dumma fyllor och glädje är musiken. Vi sjunger på melodier jag aldrig visste fanns och vi dansar utan någon som helst tvivel på att vi aldrig kommer ramla.
Därför är jag rädd. För att en dag vakna på samma gamla sätt som förr. Att allt det fina helt plötsligt bara ska ha blåst bort. Att jag ska ha rivit ner allt som byggts upp.
Att vara lycklig är så mycket läskigare än motsatsen.
Självklart har svårigheter dykt upp, men ingenting som inte gått att ta sig igenom utan större problem.
Annars är livet fyllt av skratt. Dumma fyllor och glädje är musiken. Vi sjunger på melodier jag aldrig visste fanns och vi dansar utan någon som helst tvivel på att vi aldrig kommer ramla.
Därför är jag rädd. För att en dag vakna på samma gamla sätt som förr. Att allt det fina helt plötsligt bara ska ha blåst bort. Att jag ska ha rivit ner allt som byggts upp.
Att vara lycklig är så mycket läskigare än motsatsen.
"Jag visste inte riktigt hur man var lycklig. Jag visste inte hur jag skulle bete mig, hur det skulle kännas, hur jag skulle tänka. Eller hur det skulle vara att andas utan ångest, hur länge det stannar kvar och hur lätt det försvinner. Hur ont kommer det göra när det försvinner?"
breathe without pressure
Jag har slutat ångra.
Och det är nog det största framsteget jag någonsin gjort.
Och det är nog det största framsteget jag någonsin gjort.
ut ur dimman
och utan medvetna sinnen hamnade vi plötsligt nakna,
med våra hjärtan kämpandes för att slå i samma takt.
för att sam-existera medans natten faller tyngre och tyngre.
så tungt att den aldrig slutade falla.
fyra år av världen
ibland finns du kvar.
varje del av dig.
varje liten del jag fick,
en litenliten bit i taget.
