.

Det är sjukt hur snabbt ett liv helt plötsligt kan försvinna.
Hur allt vänds upp och ner.
Hur surrealistiskt det känns.
Det är sjukt hur surrealistiskt det här känns.

Jag har inte träffat eller umgåtts med honom på några år,
ändå kunde jag inte smälta det.
Jag vägrade acceptera det. Sen helt plötsligt slog det mig,
när annika ringde, "minnesstund klockan sju.. hinner du?"
- Nej... det gör jag inte..
Och det gjorde ont i hela kroppen av att säga det.

Han är borta. Han finns inte mer. Lilladam, som vi alltid sa.

Och även om jag inte känner personen som du var på senaste tiden,
så tänker jag på dig. Rest in peace.

Vet att jag har haft gamla bilder på den tiden, några bilder på honom, på dig.
Men verkar av någon dum anledning ha tagit bort alla de bilderna. Så det får räcka här.

Puss och godnatt adam
http://www.youtube.com/watch?v=IwXXjuKRmCI&translated=1