Toomuchclashforonenight? Nä.
Okej den där drömmen alla tonårstjejer (tydligen?) har om att dejta rockstjärnor/kändisar in general förstår jag inte riktigt. Inte när det bara är för att personen i fråga är just a rockstar som den är extra "dejt-vänlig".
Hur roligt kan det egentligen vara?
Turnera i några månader, du lämnas ensam hemma.
Alla tjejer som bokstavligt talat kastar sig nakna framför honom. I hans famn.
Sen måste han repareparepa. Sen ska en ny skiva spelas in. Sen turné igen.
Hemma ett litet tag. "Nu älskling, nu ska vi passa på att ha lite quality-time!"
Sen börjar det om. Blir man inte bara otroligt inklämd och kommer ständigt i andrahand?
Men jag förstår. Musiker är charmiga. I'm a sucker myself. Och det är klart man skulle vara superglad för deras skull, att det går bra och att de får leva ut sina drömmar. Men jag är osäker på om jag skulle klara av det.
På ett dejting-stadium ser jag kändisskap som någonting att sätta under listan på negativa saker.
Men som med alla brister och dåliga sidor alla människor har, får man ju försöka att acceptera och lära sig att leva med det. Om man någonsin i sitt liv verkligen blir head-over-heal kär och man tror att det skulle vara värt det. Absolut.
Förövrigt var det party@hanes igår. Mycket vin och mycket dans, jag är helnöjd!
Idag blev en härlig, seg bakis-dag med svullade svullande svullande och mycket cola.
Nu är klockan 01.44 och det är dags för gurka+dipp!
Puss natti, detta blev ett långt inlägg.
Mest för att påminna migsjälv om mina egna åsikter,
nivet, för de dagar man helt fastnat i dagdrömmarna.
Kommentarer
Trackback
