.

Vet ni vad? Två veckor och en dag kvar med gips, eller ja, knappt en dag.

15dagar. Ingenting! ÄNTLIGEN är det inte en evighet bort längre.

Hade förövrigt roligt med camen när jag kom hem från skolan,

som förövrigt var relativt onödig. Utvecklingssamtal och film. Da Vinci koden.

Men utvecklingssamtalet var helt okej, jag gillar Mats. Han fick mig att känna mig fantastisk även fast jag har rester i de flesta ämnena.

Gav mig beröm för min självinsikt och sa att det nog är en av mina starkaste sidor. Då blev jag glad, för sånt värderar jag högt hos människor. Myes.

Har otroligt dåliga sömn- och matvanor och det börjar verkligen bli dags att styra upp det.

...Eller låta det vänta två veckor.. Hehe, ja. Så får det nog bli.