självinsikt vs. självdistans
Ibland vill jag kunna skriva ut allt rakt ut.
Utan konstnärliga bilder från tumblr,
eller metaforiska texter.
Bara klart och tydligt;
Det här tänker jag på, såhär mår jag
och det här går jag igenom.
Men jag kan inte,
någonting tar emot.
Så istället blir det bara alla dessa
konstnärliga bilder från tumblr
och metaforiska, dubbeltydande texter på några få rader.
Och det är ingen annans fel än mitt eget.
Ensamheten äter upp mig
och jag kan bara skylla mig själv.
Det är jag som håller världen på avstånd,
inte tvärt om.
Jag är nog inte rädd för att andra ska tycka synd om mig,
utan mer för att andra ska tro att jag tycker synd om mig själv.
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Måste säga att du har rätt, sista meningen är så klockren. <3
Trackback
