.

Är det någonting jag tror på är det livets ironi.

Vill man någonting tillräckligt gärna kommer det aldrig att hända.

Är du beredd och redo för vad som helst, händer ingenting

Men om du för en gångs skull inte förväntar dig att ramla, ramlar du.

Kanske är det för att jag tror på det som det stämmer så övertydligt.

Lite som placebomediciner.

Kanske har jag helt fel jobb för det här då. (Eller helt rätt eftersom det enkelt kan stärka teorin)

Nu sitter jag här, 07.12, sminkad med kaffekoppen i högsta hugg och hade för en gångs skull inga problem med att gå upp och ingen har ringt för att skicka iväg mig än.

Hade jag åandra sidan tänkt "ääääh, det är chill", inte ställt något alarm och sovit som en liten bebis, hade de utan tvekan ringt 06.33 för att tvinga upp mig från sängen.

Aja, ledig dag idag vågar jag tro på nu. Ganska härligt då jag är pigg(!) och uppe med tuppen.

Innan tuppen t.o.m.

(Nej, lovar att de ringer snart bara för det...)