ut ur dimman

och utan medvetna sinnen hamnade vi plötsligt nakna,
med våra hjärtan kämpandes för att slå i samma takt.
för att sam-existera medans natten faller tyngre och tyngre.


så tungt att den aldrig slutade falla.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0