vi flyger i hopp om att aldrig falla
Ibland är jag rädd.
Allting är så bra, så enkelt. Att andas är inte tungt och att känna är bara vackert.
Självklart har svårigheter dykt upp, men ingenting som inte gått att ta sig igenom utan större problem.
Annars är livet fyllt av skratt. Dumma fyllor och glädje är musiken. Vi sjunger på melodier jag aldrig visste fanns och vi dansar utan någon som helst tvivel på att vi aldrig kommer ramla.
Därför är jag rädd. För att en dag vakna på samma gamla sätt som förr. Att allt det fina helt plötsligt bara ska ha blåst bort. Att jag ska ha rivit ner allt som byggts upp.
Att vara lycklig är så mycket läskigare än motsatsen.
Självklart har svårigheter dykt upp, men ingenting som inte gått att ta sig igenom utan större problem.
Annars är livet fyllt av skratt. Dumma fyllor och glädje är musiken. Vi sjunger på melodier jag aldrig visste fanns och vi dansar utan någon som helst tvivel på att vi aldrig kommer ramla.
Därför är jag rädd. För att en dag vakna på samma gamla sätt som förr. Att allt det fina helt plötsligt bara ska ha blåst bort. Att jag ska ha rivit ner allt som byggts upp.
Att vara lycklig är så mycket läskigare än motsatsen.
"Jag visste inte riktigt hur man var lycklig. Jag visste inte hur jag skulle bete mig, hur det skulle kännas, hur jag skulle tänka. Eller hur det skulle vara att andas utan ångest, hur länge det stannar kvar och hur lätt det försvinner. Hur ont kommer det göra när det försvinner?"
Kommentarer
Trackback
