Dimma och första-kyssar

Det där med att minnas första-kyssar. Mer eller mindre detaljrikt, mer eller mindre dimmigt, och med mer eller mindre alkohol inblandat. 

 

Övergången mellan vinter och vår 2011. 
Hemmafest hos en tjej jag inte känner, med folk jag aldrig träffat. Blond kille i hatt. Trevlig, charmig. Söt. Gick på den klassiska “oj, jag ramlade" några gånger för att få en anledning att ta på mig. Även fast det var överdrivet genomskinligt. Jag gick tidigt med mina två vänner. Vi kramades hejdå och han sa “en hejdå-puss då?". Vi kysstes. Sen sa han det igen. 

April 2012. Vår. 
Jag var glad över fint väder och bra dag på jobbet. Visste att jag inte skulle, men jag frågade om han ville sällskapa mig vid klipporna med vin. Han ville. Natten slog till, det blev kallt och han kunde inte ta sig hem. Vi låg och pratade halva natten, och när solljuset väl började sippra in genom fönstret, och jag var knappt halvvaken i en dimma, så kysstes vi. 

Oktober 2012. Höst. Linköping. 
Jag hade kollat in honom så länge. Egentligen kanske det inte var så länge, men det kändes som en halv evighet. Jag gick till krogen ensam med en vän, men vi tänkte att alla andra varit på sittning och kommer dit. Han kom dit. Vi hade pratat tidigare, men inte mer än så. Nervöst och på något vis började vi prata även den kvällen. Skämta. Tillslut var stod vi ensamma vid en pelare utan vänner omkring. “Man kan alltid muta domaren" sa han. Jag frågade hur och han pekade på sin kind. Nervös och glad ställde jag mig på tå för att pussa honom på kinden. Han pekade en gång till, men den gången vred han på huvudet. Vi kysstes. 

Februari 2013. Vinterkyla. 
Jag hade kollat in honom i smyg redan från första kvällen vi träffades. Där i vardagsrummet hos personen alla tankar brukade vara hos. Där satt han och lös upp rummet som ingen kan. Nu var vi inte där i vardagsrummet längre, utan efter två veckors hintar från mitt håll, var vi på krogen med diskreta signaler, smekningar och kommentarer. Jag frågade om han ville följa med mig ut. Han röker inte, men följde med ändå. Där på bänken, vid rökrutan som för engångsskull var tom, satt vi. Min cigarett var slut för längesen och han hade bara tshirt i vinterkylan. Men där satt vi, och tillslut satt jag gränsle över honom. Och vi kysstes. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0